Fint främmande från fjärran studentstad, med allt vad detta innebär; dansanta som råttor på ett bord träder vi, uppvärmda av vin och skratt, in i dekadansen. Förstås med pauser för att bl.a. besöka Moderna Museets förhandenvarande utställning av Max Ernsts verk. Mer vansinne och mer revolution på gränsen mellan dröm och verklighet.
Onämnbara fasor möts i de nog så otrevliga Stockholmarna, som tycks vara i sitt esse och bjuder på det bästa av det värsta. Helgen når så sitt slut i en soffa framför en film; dästa, jästa och måttligt ofräscha över en efterlängtad tallrik mat.
Tid i goda vänners lag är väl spenderad och minst sju resor värre än vilken annan hälsoresa som helst och bäst av allt är att det inte spelar någon som helst roll var man hamnar eftersom det ju är trippen som är målet - och vilken tripp sedan.
Fridens liljor.
